En person som förtjänar ett helt eget blogginlägg är utan tvekan Skogans käre far, i vardagstal mer känd som farsan. Denna manligt lönnfeta 50-plusare med Stockholmsdialekt (trots att han kommer från den urskånska myllan) arbetar självklart som VD, på ett företag som tillverkar självlysande plåster. Vi snackar här om en self made man, som tagit sig hela vägen från företagets botten (dvs finnig praktikant som slarvade bort inrikesposten och åt upp hela wienerkransen på kvart i två-rasten) till toppen (dvs VD:n som spenderar halva dagen med att snacka V75 med polarna i mobilen, och halva dagen till att putsa svingen på den lokala niohålsbanan). Inga högskolestudier har behövts här inte, eller som han själv politiskt korrekt och uppmuntrande brukade formulera det när Skogan satt och pluggsvettades inför tentor: "Fan Skogan, akademiska poäng e för bögar och gays liksom".
Detta var en kort och kärnfull beskrivning av farsan, mannen som i lördags var och hälsade på Skogan och hans flickvän.
- Jaha Skogan, what's for dinner liksom? sa farsan när han klampade in i deras kliniskt nystädade lägenhet, utan att ta av sig sina slaskblöta lackskor (trots att det inte snöat en flinga så här långt i år).
Samtidigt slängde han en blöt, smutsig säck på soffan, där han skrivit "Chrissmes gifts till Skogan and what's-her-name" med en otydlig grön overheadpenna.
- Alltså klockan är tio, vi har precis ätit fruk...., fick Skogan fram innan farsan avbröt honom.
- Jevla nice.. schmpff.... chicken det här asså, smaskade han fram samtidigt som han tuggade på det kycklinglår som Skogans flickvän marinerat i 3 1/2 timme till kvällens middag.
Sen fläkte sig farsan ner i skinnsoffan, knäppte upp översta knappen i byxorna, och utan att märka det drog han ner urnan med stoftet till Skogans flickväns farmor, som stod på soffbordet.
- Aaaaaaaaah, that's great stuff, njöt farsan och slog på TV:n.
- Va fan Skogan, ere inte United-Porto i Premier idag?
- Alltså, Porto spelar i den portugiska ligan, därav namnet...
Farsan tittade på Skogan som om han var en idiot, innan han svarade med förställd röst:
- "Porto spelar i den portugiska ligan". Well, excuuuuuuuuuuse..... ME!!!!
- Va fan Skogan, du får säga till din girlfriend att damma lite bättre, HAHA, sa han sen, borstade av lite av stoftet från urnan som han fått på sin skjorta, och gav Skogans flickvän en stenhård klapp på rumpan. När hon tittade frågande på honom nickade han övertygande och gjorde en pussmun.
- Nej men time to hit the roads again asså, sa farsan sen och reste sig från soffan med mycket möda.
- Vi hörs av liksom. Du och jag också Skogan, HAHAHA, skrattade han burdust varpå Skogan och hans flickvän tittade oförstående på varandra.
Sen gled farsan iväg med en rivstart i sin vita Voyager som han dubbelparkerat på snedden över två handikapprutor.
/Forsen
måndag 17 december 2007
söndag 16 december 2007
Dagen innan
Upprinningen till den här resan var när jag klockan fyra på natten väcktes av att min telefon ringde. Jag vaknade med en grymtning efter säkert 114 signaler (fick jag höra av mina föräldrar, detta var nämligen på gymnasiet) och snubblade ur sängen i bara kallingarna och famlade i mörkret efter telefonen. Eftersom mörkret var totalt och jag inte hade någon möjlighet att se vad som fanns i rummet så trampade jag givetvis på en påse rostiga skruvar som jag strategiskt nog lagt mitt på golvet. Jag tog båda händerna om foten och skrek högt vilket även ledde till att jag tappade balansen och köttade in låret i hörnet av min 1800-talsbyrå i massivt ek. I fallet lyckades jag välta ner det 150 kg tunga älghuvudet som satt på väggen.
Ytterligare 57 signaler gick innan min hand greppade telefonen.
Jag drog in luft mellan tänderna som för att ge ljud åt min smärta.
- Sssshhh...ah...det är Skogan
- SKOGAN SKOGAN!! VI HAR FISKAT FLÄSK MED FLÄSTEN..VI HAR FISK...FETS...
Personen i andra änden av luren var uppenbart hysterisk.
- HELSINGBORGSFLÄSKEN..MED FESTEN!! Närmast skrek han av upphetsning.
- Lugn lugn..
- FEST MED HELSINGFORS!
- LUGN FÖR HELVETE, skrek jag till sist.
- Till att börja med... Vem ÄR det och vad fan vill du? Klockan är FYRA på natten!
- Det är Forsen! Du vet! Kommer du ihåg?
- Ja du var här för fem timmar sen, vad vill du? Har du köpt fläsk i Helsingborg eller vad snackar du om?
- Nej! Nej! Du vet Fläcken...
- Ja.
- Ja...jo...alltså, han har fixat fest i Helsingborg!!
- Jaha?
- Ja men asså... han har fixat så vi kan bo på Statshotellet!
- Du menar att han har bokat rum där? Hur fan ska vi ha råd med det?
- Nej han har nån jamaikansk syssling..
- Som äger hotellet?
- Va? Nej hans farbror äger det.
- Och den jamaikanska släktingen?
- Va?
- Du sa att han hade en jamaikansk släkting också?
- Nej det har jag aldrig sagt.
- Nej men skit samma! Var det allt du ville?
- Ja.
- Du kunde inte säga det imorgon?!
- Jo visst men...
Ja och så avslutades samtalet.
/Skogan
Ytterligare 57 signaler gick innan min hand greppade telefonen.
Jag drog in luft mellan tänderna som för att ge ljud åt min smärta.
- Sssshhh...ah...det är Skogan
- SKOGAN SKOGAN!! VI HAR FISKAT FLÄSK MED FLÄSTEN..VI HAR FISK...FETS...
Personen i andra änden av luren var uppenbart hysterisk.
- HELSINGBORGSFLÄSKEN..MED FESTEN!! Närmast skrek han av upphetsning.
- Lugn lugn..
- FEST MED HELSINGFORS!
- LUGN FÖR HELVETE, skrek jag till sist.
- Till att börja med... Vem ÄR det och vad fan vill du? Klockan är FYRA på natten!
- Det är Forsen! Du vet! Kommer du ihåg?
- Ja du var här för fem timmar sen, vad vill du? Har du köpt fläsk i Helsingborg eller vad snackar du om?
- Nej! Nej! Du vet Fläcken...
- Ja.
- Ja...jo...alltså, han har fixat fest i Helsingborg!!
- Jaha?
- Ja men asså... han har fixat så vi kan bo på Statshotellet!
- Du menar att han har bokat rum där? Hur fan ska vi ha råd med det?
- Nej han har nån jamaikansk syssling..
- Som äger hotellet?
- Va? Nej hans farbror äger det.
- Och den jamaikanska släktingen?
- Va?
- Du sa att han hade en jamaikansk släkting också?
- Nej det har jag aldrig sagt.
- Nej men skit samma! Var det allt du ville?
- Ja.
- Du kunde inte säga det imorgon?!
- Jo visst men...
Ja och så avslutades samtalet.
/Skogan
tisdag 11 december 2007
En morgon på Grand
När vi ändå pratar om mig, Skogan, Fläcken och Matte, är det självklart på sin plats att även berätta om vår blöta festkväll på den skånska västkusten för ett par år sedan. Eller snarare om morgonen efter. För Fläcken hade nämligen fixat så att vi kunde sova över på Grand Hotell, som tydligen ägdes av nån avlägsen jamaicansk släkting till honom.
På söndagsmorgonen satt hotellets rika societetsgäster och intog en angenäm frukost i matsalen. Det var kostymer och mustascher, plommonstop och monoklar, rysk kaviar, Financial Times, och klassisk musik i bakgrunden. Rikingarna njöt av sin stillsamma morgon helt enkelt.
Då hördes plötsligt ett dovt ljud, som allteftersom visade sig vara ”Killing in the name” med Rage Against the Machine. Konjakglasen började vibrera, och tillsammans med en omänsklig spritodör klev följande personer in i rummet: En orakad Matte, en Fläcken i bara boxershorts, en Skogan med en slips knuten runt huvudet, och undertecknad med bergsprängaren på axeln. En amerikansk fotboll passades också runt mellan oss, en fotboll som till slut hamnade i gåslevertryffeln när Fläcken, killen som inte ens kan stava till bollsinne, skulle kasta.
På väg fram till buffén tog Skogan en croissant ur handen på en bankdirektör, och Matte knuffade med all kraft Fläcken över ett bord där några asiatiska affärsmän i all stillhet försökte äta varsin tallrik cornflakes. I den här stilen fortsatte det, eftersom vi genom Fläckens släktskap var oantastliga.
Aaah, the memories.
/Forsen
På söndagsmorgonen satt hotellets rika societetsgäster och intog en angenäm frukost i matsalen. Det var kostymer och mustascher, plommonstop och monoklar, rysk kaviar, Financial Times, och klassisk musik i bakgrunden. Rikingarna njöt av sin stillsamma morgon helt enkelt.
Då hördes plötsligt ett dovt ljud, som allteftersom visade sig vara ”Killing in the name” med Rage Against the Machine. Konjakglasen började vibrera, och tillsammans med en omänsklig spritodör klev följande personer in i rummet: En orakad Matte, en Fläcken i bara boxershorts, en Skogan med en slips knuten runt huvudet, och undertecknad med bergsprängaren på axeln. En amerikansk fotboll passades också runt mellan oss, en fotboll som till slut hamnade i gåslevertryffeln när Fläcken, killen som inte ens kan stava till bollsinne, skulle kasta.
På väg fram till buffén tog Skogan en croissant ur handen på en bankdirektör, och Matte knuffade med all kraft Fläcken över ett bord där några asiatiska affärsmän i all stillhet försökte äta varsin tallrik cornflakes. I den här stilen fortsatte det, eftersom vi genom Fläckens släktskap var oantastliga.
Aaah, the memories.
/Forsen
torsdag 6 december 2007
Och så lite igenkänningshumor
Det är en närmast bisarr upplevelse, men de flesta av oss har tyvärr någon gång varit med om det. Nej, jag talar inte om vedervärdiga svenska midsommarlekar, utan om när totalt främmande människor börjar prata med en som om de vore ens bästa vän. Det här hände när jag, Skogan, Fläcken och Matte stod och väntade på taxin hem efter en festival i grannkommunen. Skogan talade högt och med alldeles för yviga gester om sina erövringar under kvällen (vilka i själva verket var ett totalt döfött ragg på en 15 år äldre brud, och en kille som försökte hångla upp honom i kön till garderoben), när en man i 40-årsåldern plötsligt materialiserades mitt ibland oss, och la armarna om Skogan och Fläcken.
- Ja! Ja! Det var ju precis som i Arboga, eller hur! I Arboga grabbar, HAHAHAHAHAHAHAHA!!! fyllde 40-åringen i Skogans historia, och tittade på oss alla som om vi skulle veta vad han snackade om.
- A-R-B-O-G-A! bokstaverade han och tittade på oss som om vi var idioter.
- Va faaan, var inte såna player haters nu, what's up with that liksom?!
- Asså.... vem fan är du och va snackar du? frågade jag.
- Ah c'mon man, don't be tripping on me dog! Va fan, säg till honom att skärpa sig nu Hinken! svarade 40-åringen med adress till Skogan.
- Alltså, jag heter D...
- Men va FAAAAN Hinken! avbröt 40-åringen Skogan och gav honom en stenhård lavett i nacken.
- Aj, va fan gör du??!! utbrast Skogan.
- Men sluta va en sån jävla vekling nu Hinken. FAAAN, du är ju alltid sån här! AAAH, JAG BLIR SÅ ARG!!!
40-åringen vinglande nu iväg, uppenbart upprörd, med armarna uppsträckta i luften, och muttrandes danska svordomar.
Eftersom vår taxi fortfarande inte hade kommit bestämde vi oss för att efter den här något udda upplevelsen gå in i det överraskande nattöppna ICA Laxen för att Fläcken skulle köpa lite skumbananer.
När vi stod inne i affären och Skogan och Matte tittade storögt i en polsk fisketidning, dök 40-åringen givetvis upp igen.
- HAHA, minns ni fiskeresan till Lützen gubbar, fy FAAAAN va fet den var!!! närmast spottade han fram.
- Asså, va vill du egentligen?! frågade Skogan, men valde att inte göra nån större grej av det eftersom han såg att jag och Fläcken var på väg mot kassan. Då knuffade sig 40-åringen före oss i kön och skrek åt kassörskan:
- TAR NI KORT ELLER??!!!
- Eh, ja........? fick den vettskrämda 17-åriga tjejen fram.
- VAR HAR DU KAMERAN DÅ??!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! gapskrattade 40-åringen och krönte sen sitt skämt med att knuffa Fläcken, som just hade plockat klart sin påse med skumbananer, rakt in i stället med lypsyl och uppladdningbara batterier: *KRRRRSSSSSCCHHHHHHH!!!!!!!!!!!!*
- Men va fan, nu får du ju ge dig!! sa jag och fick ta hjälp av Matte och Skogan för att lyfta upp 180 kg Fläcken.
- Okej, okej, it's like that alltså?! svarade 40-åringen.
- Fan gubbar, jag som trodde att vi hade nåt speciellt. Nåt speciellt........., sa han ödesmättat, kisade och pekade långsamt på oss alla. Sen hoppade han upp på en alldeles för liten rosa tjejcykel med korg, och cyklade vinglande iväg. Var femte sekund tittade han tillbaka galet på oss, för att slutligen välta rakt in i en koreans nattöppna fruktstånd.
/Forsen
måndag 26 november 2007
Miljötänkande är viktigt
Nu vill jag inte på något sätt snacka skit om Forsen...men nu blev det så i alla fall. Det kan inte hjälpas. Killen jobbar som bekant som politiker och har propsat mycket på det här med att värna om miljön osv. Jag ska inte gå in på vilket parti.. *HOST*sverige*HOST*demokraterna*HOST* *HARKEL*
Nej så farligt är det inte.
Men jag kan inte annat än konstatera vilken extrem hycklare han är.
Jag låter följande historia förklara mer:
Det var en ganska vacker höstdag i mitten av november, fåglarna sjöng, eller ja... tekniskt sett så gjorde de bara massa störande kraxande ljud, men ändå. Jag stod i den svala nobemberluften, kisade lite mot solen och drog några djupa andetag. Till en början forsade sval syrerik luft ner, men efterhand kände jag en obetydlig men ändå svag doft av...avgaser...nej...svave..nej...kol! I samma sekund som jag kom på det så hördes ett högt tuffande i fjärran. Lite konstigt tänkte jag eftersom närmaste station låg två kilometer därifrån.
Jag stod kvar en stund och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån, ändå tills det blev fruktansvärt uppenbart. En svart kolrök närmade sig på vägen framför mig, den bredde ut sig över horisonten och och lämnade ett svart täcke bakom sig på både vägar och hus. Mitt i molnet kunde jag lite svagt skymta en bil som formligen flög fram, uppenbarligen i alldeles för låg växel eftersom motorn lät som trimmad slagborr. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Bilen flög fram i 130 på en 50-väg och tvärnitade så hårt vid ett övergångsställe så bilen fick bredsladd och ställde sig på två hjul för en kort stund. En äldre man med käpp och en tant med rullator hade gjort sig redo att korsa vägen. Killen i bilen tutade irriterat under tiden de gick över BIIIIP BIIIIIIIIIIP BIP BIP BIP BIIIIIP. Det skräckslagna pensionärsparet snubblade sig i panik över vägen och mannen hötte med käppen. Ungjävlen muttrade han säkert. Och kanske slyngel.
En stor läckande oljetank var fastmonterad på taket med ordet "RESERVTANNK" spraymålat på sidan. Killen i bilen tog tag om passagerarsätets nackstöd, tittade bakåt och backade i 60 km/h de sista 200 meterna i motsatt färdriktning upp till mig. Han gjorde en misslyckad handbromsvändning och plöjde rätt in i en odling med ekologiska gurkor. Man såg riktigt hur han satt och svor i bilen samtidigt som han gav full gas i ettan och sprutade upp jord och sten på ett gammalt fornminne. Svarta avgaser täckte himlen innan han gav upp och klev ur bilen.
Utan att ta notis om mig stegade han bak i sin alldeles för stora minkpäls och hämtade två ozonfarliga sprayflaskor som han tömde ut i luften utan direkt anledning. En tredje plockade han upp och tände två cigaretter med, med hjälp av sin tändare...
Han öppade sen bakdörren (som var fylld med kol) och skyfflade in lite kol i den eldade kolmotorn.
- TJJJJJJJJJJJJJJJJJJEEEEENA SKOGAN, skrek han alldeles för högt när han fick syn på mig, så högt att alla hundar inom en km radie började skälla.
- Hej hej.
- Du, jag ska till vattenreservatet och dumpa det här oljefatet, ska du med?
- N...jag vet vet inte, det låter lite ansvarslöst?
- Ansvarslöst schansvarslöst, live it little för helvete, du är säkert en sån homo som köper ekolooogiskt (här vinklar han på huvudet och handen och talar med homosexuell röst).
- Jo visserligen men jag tycker inte att d...
- AMEN VA FAN, skit i det då, skrek han och hoppade in i bilen igen.
Han stod i ytterligare tjugo minuter och spydde ut avgaser innan han gav upp, gick ur bilen, plockade ner det läckande oljefatet och började rulla det framför sig.
Han vände sig om efter ungefär femtio meter, räckte mig fingret och fortsatte sen bort i horisonten.
/Skogan
Nej så farligt är det inte.
Men jag kan inte annat än konstatera vilken extrem hycklare han är.
Jag låter följande historia förklara mer:
Det var en ganska vacker höstdag i mitten av november, fåglarna sjöng, eller ja... tekniskt sett så gjorde de bara massa störande kraxande ljud, men ändå. Jag stod i den svala nobemberluften, kisade lite mot solen och drog några djupa andetag. Till en början forsade sval syrerik luft ner, men efterhand kände jag en obetydlig men ändå svag doft av...avgaser...nej...svave..nej...kol! I samma sekund som jag kom på det så hördes ett högt tuffande i fjärran. Lite konstigt tänkte jag eftersom närmaste station låg två kilometer därifrån.
Jag stod kvar en stund och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån, ändå tills det blev fruktansvärt uppenbart. En svart kolrök närmade sig på vägen framför mig, den bredde ut sig över horisonten och och lämnade ett svart täcke bakom sig på både vägar och hus. Mitt i molnet kunde jag lite svagt skymta en bil som formligen flög fram, uppenbarligen i alldeles för låg växel eftersom motorn lät som trimmad slagborr. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Bilen flög fram i 130 på en 50-väg och tvärnitade så hårt vid ett övergångsställe så bilen fick bredsladd och ställde sig på två hjul för en kort stund. En äldre man med käpp och en tant med rullator hade gjort sig redo att korsa vägen. Killen i bilen tutade irriterat under tiden de gick över BIIIIP BIIIIIIIIIIP BIP BIP BIP BIIIIIP. Det skräckslagna pensionärsparet snubblade sig i panik över vägen och mannen hötte med käppen. Ungjävlen muttrade han säkert. Och kanske slyngel.
En stor läckande oljetank var fastmonterad på taket med ordet "RESERVTANNK" spraymålat på sidan. Killen i bilen tog tag om passagerarsätets nackstöd, tittade bakåt och backade i 60 km/h de sista 200 meterna i motsatt färdriktning upp till mig. Han gjorde en misslyckad handbromsvändning och plöjde rätt in i en odling med ekologiska gurkor. Man såg riktigt hur han satt och svor i bilen samtidigt som han gav full gas i ettan och sprutade upp jord och sten på ett gammalt fornminne. Svarta avgaser täckte himlen innan han gav upp och klev ur bilen.
Utan att ta notis om mig stegade han bak i sin alldeles för stora minkpäls och hämtade två ozonfarliga sprayflaskor som han tömde ut i luften utan direkt anledning. En tredje plockade han upp och tände två cigaretter med, med hjälp av sin tändare...
Han öppade sen bakdörren (som var fylld med kol) och skyfflade in lite kol i den eldade kolmotorn.
- TJJJJJJJJJJJJJJJJJJEEEEENA SKOGAN, skrek han alldeles för högt när han fick syn på mig, så högt att alla hundar inom en km radie började skälla.
- Hej hej.
- Du, jag ska till vattenreservatet och dumpa det här oljefatet, ska du med?
- N...jag vet vet inte, det låter lite ansvarslöst?
- Ansvarslöst schansvarslöst, live it little för helvete, du är säkert en sån homo som köper ekolooogiskt (här vinklar han på huvudet och handen och talar med homosexuell röst).
- Jo visserligen men jag tycker inte att d...
- AMEN VA FAN, skit i det då, skrek han och hoppade in i bilen igen.
Han stod i ytterligare tjugo minuter och spydde ut avgaser innan han gav upp, gick ur bilen, plockade ner det läckande oljefatet och började rulla det framför sig.
Han vände sig om efter ungefär femtio meter, räckte mig fingret och fortsatte sen bort i horisonten.
/Skogan
tisdag 20 november 2007
Skogan och alkoholen
Tro't eller ej, men trots den sedvanliga och närmast absurda mängden av stav- och grammatiska fel var Skogans förrförra inlägg faktiskt inte helt utan mikroskopiska spår av halvkorrekta påståenden. In fact it's quite true ladies & gentlemen, jag är ingen pretentiös wannabe vinkännare (dvs oduschad smygalkis) som vår käre vän Skogan, och det står jag för. Jag är visserligen inte den som "Så ska det låta"-nördigt avstår från lite prima alkohol vid valda tillfällen, men i jämförelse med vissa andra kan jag inte heller hävda att jag är någon drickare av rang. När jag får några år sedan dejtade en ryska och en finska (ja, samtidigt) var det verkligen förnedring varje helg. Och sen drack dom mer än mig också.
Nej men jag har helt enkelt aldrig sett charmen i att som Skogan dagen efter ett obscent fylleslag damma in två timmar försenad till ett viktigt jobbmöte, orakad, knullrufsig i håret, med en totalt felknäppt skjorta, milsbrett öppen gylf, en omänsklig svett- och vodkaodör, och försöka köra en fumlig och helt osammanhängade overheadpresentation av några anteckningar som han rev ner på en fuktig barservett som han hade i pannan när han vaknade 12 minuter tidigare. Kalla mig tråkig, men det är inte min definition av professionell. Att Skogan vid fler tillfällen än inte beter sig på det här sättet är dock föga förvånande, med tanke på att han redan i tidig ålder la gruden till en genomdestruktiv suparkultur.
Jag minns så väl när vi i fjärde klass satt och läste högt ur Päppelboken då Skogan, en halvtimme efter att lektionen hade börjat, plötsligt ryckte upp dörren till klassrummet och sen, med allas blickar på sig, väldigt långsamt och vingligt försökte ta sig till sin bänk, iförd kläder som klirrade högst betänkligt och på flera ställen hade vinflaskformade utbuktningar. Min högläsning avbröts sen ständigt av vinflaskor som öppnades, varpå alla återigen tittade på Skogan, som i ett försök att verka oskyldig kisade koncentrerat mot taket och kliade sig tankfullt i skrevet.
Fler exempel på Skogans alkisbeteende inkluderar när han tankad som ett ägg och endast iförd en ölhjälm (ja, endast) craschade den lokala nykterhetrörelsens årssmöte och försökte kränga "Here for the beer"-t-shirts till alla närvarande, eller när han asnitad kastade in en molotovcocktail genom rutan till Jehovas Vittne-familjen som bodde lite längre upp min gata, samtidigt som han, i falsett givetvis, skrek "See you in hell, Jehova boys!!", eller när han i förra veckan, i svettig panik över att han inte hade någon fulsprit hemma, försökte uppnå någon form av fjortisrus genom att sänka fem liter möglig (!) romrussinglass.
Oh man, that sure wasn't pretty.
/Forsen
Nej men jag har helt enkelt aldrig sett charmen i att som Skogan dagen efter ett obscent fylleslag damma in två timmar försenad till ett viktigt jobbmöte, orakad, knullrufsig i håret, med en totalt felknäppt skjorta, milsbrett öppen gylf, en omänsklig svett- och vodkaodör, och försöka köra en fumlig och helt osammanhängade overheadpresentation av några anteckningar som han rev ner på en fuktig barservett som han hade i pannan när han vaknade 12 minuter tidigare. Kalla mig tråkig, men det är inte min definition av professionell. Att Skogan vid fler tillfällen än inte beter sig på det här sättet är dock föga förvånande, med tanke på att han redan i tidig ålder la gruden till en genomdestruktiv suparkultur.
Jag minns så väl när vi i fjärde klass satt och läste högt ur Päppelboken då Skogan, en halvtimme efter att lektionen hade börjat, plötsligt ryckte upp dörren till klassrummet och sen, med allas blickar på sig, väldigt långsamt och vingligt försökte ta sig till sin bänk, iförd kläder som klirrade högst betänkligt och på flera ställen hade vinflaskformade utbuktningar. Min högläsning avbröts sen ständigt av vinflaskor som öppnades, varpå alla återigen tittade på Skogan, som i ett försök att verka oskyldig kisade koncentrerat mot taket och kliade sig tankfullt i skrevet.
Fler exempel på Skogans alkisbeteende inkluderar när han tankad som ett ägg och endast iförd en ölhjälm (ja, endast) craschade den lokala nykterhetrörelsens årssmöte och försökte kränga "Here for the beer"-t-shirts till alla närvarande, eller när han asnitad kastade in en molotovcocktail genom rutan till Jehovas Vittne-familjen som bodde lite längre upp min gata, samtidigt som han, i falsett givetvis, skrek "See you in hell, Jehova boys!!", eller när han i förra veckan, i svettig panik över att han inte hade någon fulsprit hemma, försökte uppnå någon form av fjortisrus genom att sänka fem liter möglig (!) romrussinglass.
Oh man, that sure wasn't pretty.
/Forsen
torsdag 15 november 2007
Dansk eller inte dansk
Nämnde jag förresten att Forsen är halvdansk? JÄ FOER FÄN! GROEN TUBORG, VERGANG. Och ja, jag kommer att göra narr av honom för detta.
Danskar är idioter, eller vänta, idioter är inte rätt ord... danskar är... danskar är.... ROLIGA, roliga är ordet jag sökte. Forsen är också rolig, fast på ett annat sätt. Han är inte gammeldansk, pølse och springa in på fotbollsarenor-dansk utan mer smygdansk. Om man lyssnar noga på honom, vilket är svårt eftersom han är så...fruktansvärt...ointressant, så hör man att han ibland smyger in lite danska ord här och var.
- Skogan, kan skicka smöret är du snällt...tuborg?
-Va?
- Kan du vara snäll och skicka smöret frågade jag?
- Ja men mumlade något ohörbart efter det också?
- Nej
- Eh jo
- Eh nej...dansk folkeparti.
- Nu gjorde du det igen!
- Men lägg av FOER FAEN... eller jag menar för helvete.
Han tar gärna till danskan när han blir lite förbannad vilket är riktigt kul. Nåja, nog om det. Fler dansksrelaterade historier är att vänta.
Danskar är idioter, eller vänta, idioter är inte rätt ord... danskar är... danskar är.... ROLIGA, roliga är ordet jag sökte. Forsen är också rolig, fast på ett annat sätt. Han är inte gammeldansk, pølse och springa in på fotbollsarenor-dansk utan mer smygdansk. Om man lyssnar noga på honom, vilket är svårt eftersom han är så...fruktansvärt...ointressant, så hör man att han ibland smyger in lite danska ord här och var.
- Skogan, kan skicka smöret är du snällt...tuborg?
-Va?
- Kan du vara snäll och skicka smöret frågade jag?
- Ja men mumlade något ohörbart efter det också?
- Nej
- Eh jo
- Eh nej...dansk folkeparti.
- Nu gjorde du det igen!
- Men lägg av FOER FAEN... eller jag menar för helvete.
Han tar gärna till danskan när han blir lite förbannad vilket är riktigt kul. Nåja, nog om det. Fler dansksrelaterade historier är att vänta.
tisdag 13 november 2007
Det där med supande
Det är intressant det här med hur Forsen beskriver sitt blygsamma drickande, eller toksupande, om ni så vill. "...satt i skinnsoffan med ett dyrt glas rött...", "...bad rubbish, och en konjak framför TV:n." och "...HB:n drack jag till och med efter jag hade tagit av mig byxorna."
Själv suckar man bara lite trött åt hur denna hycklare försöker framhäva sig själv som "cool" eller "häftigt". Jag har nämligen känt Forsen sen han var en liten knatte. En helt vanlig knatte med sidbena och rutig pullover som han minsann köpte själv brukade han hävda, även fast alla visste att hans mamma hade varit på överskottsbolaget och handlat kläder till kilopris. Ofta på gympan brukade vi sno hans rutiga pullover och tvinga honom till att gå med en svettluktande, knallgul tygväst som han plockade från gympasalen. På nåt sätt lyckades han alltid vända den in och ut.
Emellertid blev han äldre och växte ifrån bingokvällarna med mamma varje fredag, han tog sig i kragen, teströkte och sänkte sin första öl när han var fjorton. Vid femton års ålder började vi sakteliga testa på det här med riktigt hårdsprit, men sen tog det stopp. Det första riktiga exemplet på detta var när vi spetsade glöggen en jul med lite riktigt fin Finlandia. Jag drack, Roffe drack, Spättan drack, Olsson drack och Fimpen drack. Forsen däremot gjorde en spritgrimas av sällan skådat slag, dunkade handen upprepade gånger i prinskorvarna och tog sig för magen "IT BUUUUURNS, IT BUUUURNS" skrek han av någon anledning på engelska. Vi andra tittade lite oförstående på varandra, smuttade på glöggen och knaprade på en mandel samtidigt som vi ställde oss tveksamma till Forsen tidigare påstående om att "nu jävlar ska jag supa er under bordet".
Nåväl tiden gick och många fester förflöt. Fast än idag har jag aldrig sett Forsen dricka sprit utan kopiösa mängder lightläsk, osötad festis eller russinvatten i.
/Skogan
Själv suckar man bara lite trött åt hur denna hycklare försöker framhäva sig själv som "cool" eller "häftigt". Jag har nämligen känt Forsen sen han var en liten knatte. En helt vanlig knatte med sidbena och rutig pullover som han minsann köpte själv brukade han hävda, även fast alla visste att hans mamma hade varit på överskottsbolaget och handlat kläder till kilopris. Ofta på gympan brukade vi sno hans rutiga pullover och tvinga honom till att gå med en svettluktande, knallgul tygväst som han plockade från gympasalen. På nåt sätt lyckades han alltid vända den in och ut.
Emellertid blev han äldre och växte ifrån bingokvällarna med mamma varje fredag, han tog sig i kragen, teströkte och sänkte sin första öl när han var fjorton. Vid femton års ålder började vi sakteliga testa på det här med riktigt hårdsprit, men sen tog det stopp. Det första riktiga exemplet på detta var när vi spetsade glöggen en jul med lite riktigt fin Finlandia. Jag drack, Roffe drack, Spättan drack, Olsson drack och Fimpen drack. Forsen däremot gjorde en spritgrimas av sällan skådat slag, dunkade handen upprepade gånger i prinskorvarna och tog sig för magen "IT BUUUUURNS, IT BUUUURNS" skrek han av någon anledning på engelska. Vi andra tittade lite oförstående på varandra, smuttade på glöggen och knaprade på en mandel samtidigt som vi ställde oss tveksamma till Forsen tidigare påstående om att "nu jävlar ska jag supa er under bordet".
Nåväl tiden gick och många fester förflöt. Fast än idag har jag aldrig sett Forsen dricka sprit utan kopiösa mängder lightläsk, osötad festis eller russinvatten i.
/Skogan
torsdag 8 november 2007
En dag i en politikers liv
Inte för att han någonsin kommer att komma i närheten av att förtjäna det, men jag tänkte ändå bemöta Skogans högst juvenila inlägg gällande mitt jobb. När Skogan äter sin platsburkslunch i sin lilla kontorskub tycker han att det är väldigt roande att raljera över att jag värvar medlemmar till mitt parti genom att spela pingis och ragga på välutrustade högstadietjejer.
Så är det självklart inte.
Jag spelar aldrig pingis. But the other part, oh yes, he he...
Nej men för att återgå till ämnet så tänkte jag nu ge en mer korrekt bild av mitt jobb, och gårdagen är ett väldigt illustrativt exempel.
Gårdagen började som vanligt med att alarmet ringde innan jag hade hunnit gå och lägga mig, och ute var det fortfarande mörkare än i en riktigt, riktigt, RIKTIGT mörk sibirisk kolgruva, där någon släckt lampan. Därefter blev det dusch, frukost, tio mobilsamtal och en extremt djuplodande omvärldsbevakning, innan det var dags för möte med den politiska nämnd jag sitter i, på ett hotell i stan. Sammanträdet hade beräknats hålla på till lunch, men "drog ut lite på tiden" (dvs att alla 60-plusare som sitter i nämnden inte kunde sluta babbla om saker som inte hade något som helst med ämnet att göra), och slutade istället kl 17. Mötets "höjdpunkt" var när nämndens ordförande helt omotiverat kallade solarium för "kärringagrill", skrattade alldeles för högt och burdust, och dunkade förvaltningschefen stenhårt i ryggen precis när han tog en klunk av sin fortfarande skållheta espresso ("PFFFFFTTTTT!!!!"). Politikerna i ordförandens lag skrattade förstås också alldeles för mycket med bakåtlutade huvuden, medan vi på andra sidan skruvade på oss, himlade med ögonen, och mumlade något om "korkade idiot" (ja, det var jag).
När detta fantastiska möte så var avslutat fick man slänga i sig en uttorkad leverpastejmacka med gurka som varit vissen sen april, och dundra iväg till nästa möte i 130 på fel sida av en 50-väg. Eftersom jag är en väldigt viktig person med extremt lite tid gjorde jag självklart en handbromsparkering utanför möteslokalen, och parkerade på bredden över två handikappsrutor. Det här var ett medlemsmöte med lokala förmågor i vårt ungdomsförbund, och rutinerad som jag är fick jag självklart styra upp det hela genom att rycka dagordningen ur handen på ordföranden, skriva om hela pappret med en alldeles för liten rosa krita, och sedan sänka halva smörgåstårtan och dricka upp den nya medlemmens glas med svagdricka. Klockan 20 avslutade jag sen mötet genom att slänga protokollet på golvet, och enbart erbjuda skjuts till den snyggaste tjejen, trots att hon hade gångavstånd hem, och att det inte gick några bussar hem för dom andra. Well to bad... FOR THEM. Morons.
Efter lite medlemshångel i bilen utan några känslor från min sida kom jag sen hem till 24 tons pappersarbete, som hade tagit mig hela natten om det inte vore för den turkosa pappersstrimlare som jag plockade upp på ICA Flundran förra veckan. Så istället blev det good riddance to bad rubbish, och en konjak framför TV:n. And that pretty much sums up yesterday.
Over and out.
Så är det självklart inte.
Jag spelar aldrig pingis. But the other part, oh yes, he he...
Nej men för att återgå till ämnet så tänkte jag nu ge en mer korrekt bild av mitt jobb, och gårdagen är ett väldigt illustrativt exempel.
Gårdagen började som vanligt med att alarmet ringde innan jag hade hunnit gå och lägga mig, och ute var det fortfarande mörkare än i en riktigt, riktigt, RIKTIGT mörk sibirisk kolgruva, där någon släckt lampan. Därefter blev det dusch, frukost, tio mobilsamtal och en extremt djuplodande omvärldsbevakning, innan det var dags för möte med den politiska nämnd jag sitter i, på ett hotell i stan. Sammanträdet hade beräknats hålla på till lunch, men "drog ut lite på tiden" (dvs att alla 60-plusare som sitter i nämnden inte kunde sluta babbla om saker som inte hade något som helst med ämnet att göra), och slutade istället kl 17. Mötets "höjdpunkt" var när nämndens ordförande helt omotiverat kallade solarium för "kärringagrill", skrattade alldeles för högt och burdust, och dunkade förvaltningschefen stenhårt i ryggen precis när han tog en klunk av sin fortfarande skållheta espresso ("PFFFFFTTTTT!!!!"). Politikerna i ordförandens lag skrattade förstås också alldeles för mycket med bakåtlutade huvuden, medan vi på andra sidan skruvade på oss, himlade med ögonen, och mumlade något om "korkade idiot" (ja, det var jag).
När detta fantastiska möte så var avslutat fick man slänga i sig en uttorkad leverpastejmacka med gurka som varit vissen sen april, och dundra iväg till nästa möte i 130 på fel sida av en 50-väg. Eftersom jag är en väldigt viktig person med extremt lite tid gjorde jag självklart en handbromsparkering utanför möteslokalen, och parkerade på bredden över två handikappsrutor. Det här var ett medlemsmöte med lokala förmågor i vårt ungdomsförbund, och rutinerad som jag är fick jag självklart styra upp det hela genom att rycka dagordningen ur handen på ordföranden, skriva om hela pappret med en alldeles för liten rosa krita, och sedan sänka halva smörgåstårtan och dricka upp den nya medlemmens glas med svagdricka. Klockan 20 avslutade jag sen mötet genom att slänga protokollet på golvet, och enbart erbjuda skjuts till den snyggaste tjejen, trots att hon hade gångavstånd hem, och att det inte gick några bussar hem för dom andra. Well to bad... FOR THEM. Morons.
Efter lite medlemshångel i bilen utan några känslor från min sida kom jag sen hem till 24 tons pappersarbete, som hade tagit mig hela natten om det inte vore för den turkosa pappersstrimlare som jag plockade upp på ICA Flundran förra veckan. Så istället blev det good riddance to bad rubbish, och en konjak framför TV:n. And that pretty much sums up yesterday.
Over and out.
måndag 5 november 2007
Dikt och förbannad lögn
Forsen, utan att själv vara medveten om det, besannar ju med nedanstående inlägg precis allt jag har varnat er för. Pretentiös, skitsnackare och gylf är ord som jag allt som oftast får slänga mig med i mina försök att beskriva denna oseriösa "politiker", vars enda uppgift verkar bestå i att spela pingis med fjärdeklassare, äta absurda mängder vetelängder och sitta centralt i fikarummen på gymnasieskolor och stöta på storbystade artonåriga blondiner.
Ett ganska vanligt förekommande scenario brukar vara följande:
Klass 7A har precis avslutat dagens första lektion och ser fram emot en trevlig håltimme innan det är dags för träslöjd med CP-Ivar. När de kommer ner till sina skåp sitter det en kille, dubbelt så stor som alla andra, på en stol vid deras skåp med sina leriga kängor kaxigt uppslängda på bordet. Han är klädd i en stickad Wu-Tang-Klan mössa, en alldeles för tajt "fuck you, I'm thirteen" t-shirt och jeans med häng. För att smälta in har han varit tvungen att panikraka sig vilket ändå har resulterat i grova tofsar med skägg lite här och var. Han nickar åt samtliga som går förbi genom att lyfta hakan i luften och titta kaxigt på dem. Allas ögon tåras av ansträngningen att undvika hans blick.
Niklas (13) och hans kompis Jens (13) försvinner ner till pingisbordet för att delta i rundpingisen. Högljudda skrik och rop från en mansröst hörs redan i trappan på vägen ner. JAAAA!!!! TA DEN DIN LILLE SKIT!!!
Killen med Wu-Tang-Klan mössan knuffar de stackars sjundeklassarna framför sig och fetsmashar in bollarna för att vinna. AV MED TRÖJAN!! AV MED TRÖJAN, NU SKA DU NASSAS DIN LILLE JÄVEL, skriker han varpå han istället för att slå bollen i ryggen, vilket är sedligt, helt sonika kastar sitt stenhårda träracket i ryggen på den lille killen.
När ingen sen vill spela fortsätter han att ockupera pingisbordet genom att med en handfull bollar stå och smasha på alla som vågar sig in.
Han fortsätter sen bort mot matsalen där han, huvudet längre än alla andra, tränger sig först i kö för att roffa åt sig av pannkakorna eftersom "det är så jävla gott med pannkakor". Sen sätter han sig ner vid lite gymnasietjejer och försöker verka cool genom att fälla femteklassarna när de går förbi och efter detta skratta högt med alldeles för mycket pannkakor i munnen.
Hur han på något sätt kan legitimera detta för sina överordnade är för mig ett mysterium.
Ett ganska vanligt förekommande scenario brukar vara följande:
Klass 7A har precis avslutat dagens första lektion och ser fram emot en trevlig håltimme innan det är dags för träslöjd med CP-Ivar. När de kommer ner till sina skåp sitter det en kille, dubbelt så stor som alla andra, på en stol vid deras skåp med sina leriga kängor kaxigt uppslängda på bordet. Han är klädd i en stickad Wu-Tang-Klan mössa, en alldeles för tajt "fuck you, I'm thirteen" t-shirt och jeans med häng. För att smälta in har han varit tvungen att panikraka sig vilket ändå har resulterat i grova tofsar med skägg lite här och var. Han nickar åt samtliga som går förbi genom att lyfta hakan i luften och titta kaxigt på dem. Allas ögon tåras av ansträngningen att undvika hans blick.
Niklas (13) och hans kompis Jens (13) försvinner ner till pingisbordet för att delta i rundpingisen. Högljudda skrik och rop från en mansröst hörs redan i trappan på vägen ner. JAAAA!!!! TA DEN DIN LILLE SKIT!!!
Killen med Wu-Tang-Klan mössan knuffar de stackars sjundeklassarna framför sig och fetsmashar in bollarna för att vinna. AV MED TRÖJAN!! AV MED TRÖJAN, NU SKA DU NASSAS DIN LILLE JÄVEL, skriker han varpå han istället för att slå bollen i ryggen, vilket är sedligt, helt sonika kastar sitt stenhårda träracket i ryggen på den lille killen.
När ingen sen vill spela fortsätter han att ockupera pingisbordet genom att med en handfull bollar stå och smasha på alla som vågar sig in.
Han fortsätter sen bort mot matsalen där han, huvudet längre än alla andra, tränger sig först i kö för att roffa åt sig av pannkakorna eftersom "det är så jävla gott med pannkakor". Sen sätter han sig ner vid lite gymnasietjejer och försöker verka cool genom att fälla femteklassarna när de går förbi och efter detta skratta högt med alldeles för mycket pannkakor i munnen.
Hur han på något sätt kan legitimera detta för sina överordnade är för mig ett mysterium.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)