Gul bil

Husen susade förbi sådär lagom fort som de kan göra när man är ute och åker bil i en, låt säga, 150-160 km i timmen. Jag kliade mig lite förstrött i röven och började fumla i handskfacket efter något lagom kul att fördriva tiden med. "Eh ah, naej" undslapp min medresenär och kastade nervösa blickar mot det numera öppna handskfacket. På något sätt insåg jag ändå vad han försökte säga mig när jag lite milt skulle stänga handskfacket som satt stenhårt fast. "Det var ju ett jävla handskfack till att sitta hårt fast", sa jag ganska argt och tog sats med röven och sparkade in handskfacket med ett ljudligt kras.

"Sådärja"

Jag kunde dock inte undvika att se hur handskfacket endast var halvstängt, spräckt på mitten och helt på snedden.

Vi fortsatte färden under krystad tystnad.

"Titta en ko", sa jag och pekade mot en ko. Min medresenär registrerade kon och fortsatte titta på vägen som säkert också var intressant.

Färden fortsatte under outhärdlig tystnad tills jag bestämde mig för att lätta upp stämningen med "gul bil leken" som helt sonika går ut på att man slår den andre hårt på benet och säger gul bil. Tyvärr hade jag vid det tillfället missuppfattat det hela eftersom man tydligen ska SE en gul bil innan man skriker "gul bil". Jag valde mitt tillfälle och dunkade min medresenär hårt på låret med knuten näven och skrek gul bil, vilket lät som "GUBLIL" eftersom jag var så exhalterad. Tillfället jag valde var inte det bästa eftersom vi i ganska hög hastighet kom in i en rondell, vilket resulterade i att han missade att bromsa och dundrade in i rondellen i 100 km i timmen, plöjde rätt över den, välte en staty och slirade ut på motsatt körbana.

Som tur var så var det klockan sex på morgonen en söndag och inga bilar var ute.

"VAD I HELVETE GÖR DU?"

"Gul bil leken"

"ÄR DU HELT JÄVLA... ÄR DU...FÖR HELVETE!"

Färden fortsatte sen under tystnad de sista femton milen hem.