Miljötänkande är viktigt

Nu vill jag inte på något sätt snacka skit om Forsen...men nu blev det så i alla fall. Det kan inte hjälpas. Killen jobbar som bekant som politiker och har propsat mycket på det här med att värna om miljön osv. Jag ska inte gå in på vilket parti.. *HOST*sverige*HOST*demokraterna*HOST* *HARKEL*

Nej så farligt är det inte.

Men jag kan inte annat än konstatera vilken extrem hycklare han är.

Jag låter följande historia förklara mer:

Det var en ganska vacker höstdag i mitten av november, fåglarna sjöng, eller ja... tekniskt sett så gjorde de bara massa störande kraxande ljud, men ändå. Jag stod i den svala nobemberluften, kisade lite mot solen och drog några djupa andetag. Till en början forsade sval syrerik luft ner, men efterhand kände jag en obetydlig men ändå svag doft av...avgaser...nej...svave..nej...kol! I samma sekund som jag kom på det så hördes ett högt tuffande i fjärran. Lite konstigt tänkte jag eftersom närmaste station låg två kilometer därifrån.

Jag stod kvar en stund och försökte lokalisera var ljudet kom ifrån, ändå tills det blev fruktansvärt uppenbart. En svart kolrök närmade sig på vägen framför mig, den bredde ut sig över horisonten och och lämnade ett svart täcke bakom sig på både vägar och hus. Mitt i molnet kunde jag lite svagt skymta en bil som formligen flög fram, uppenbarligen i alldeles för låg växel eftersom motorn lät som trimmad slagborr. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Bilen flög fram i 130 på en 50-väg och tvärnitade så hårt vid ett övergångsställe så bilen fick bredsladd och ställde sig på två hjul för en kort stund. En äldre man med käpp och en tant med rullator hade gjort sig redo att korsa vägen. Killen i bilen tutade irriterat under tiden de gick över BIIIIP BIIIIIIIIIIP BIP BIP BIP BIIIIIP. Det skräckslagna pensionärsparet snubblade sig i panik över vägen och mannen hötte med käppen. Ungjävlen muttrade han säkert. Och kanske slyngel.

En stor läckande oljetank var fastmonterad på taket med ordet "RESERVTANNK" spraymålat på sidan. Killen i bilen tog tag om passagerarsätets nackstöd, tittade bakåt och backade i 60 km/h de sista 200 meterna i motsatt färdriktning upp till mig. Han gjorde en misslyckad handbromsvändning och plöjde rätt in i en odling med ekologiska gurkor. Man såg riktigt hur han satt och svor i bilen samtidigt som han gav full gas i ettan och sprutade upp jord och sten på ett gammalt fornminne. Svarta avgaser täckte himlen innan han gav upp och klev ur bilen.

Utan att ta notis om mig stegade han bak i sin alldeles för stora minkpäls och hämtade två ozonfarliga sprayflaskor som han tömde ut i luften utan direkt anledning. En tredje plockade han upp och tände två cigaretter med, med hjälp av sin tändare...

Han öppade sen bakdörren (som var fylld med kol) och skyfflade in lite kol i den eldade kolmotorn.

- TJJJJJJJJJJJJJJJJJJEEEEENA SKOGAN, skrek han alldeles för högt när han fick syn på mig, så högt att alla hundar inom en km radie började skälla.
- Hej hej.
- Du, jag ska till vattenreservatet och dumpa det här oljefatet, ska du med?
- N...jag vet vet inte, det låter lite ansvarslöst?
- Ansvarslöst schansvarslöst, live it little för helvete, du är säkert en sån homo som köper ekolooogiskt (här vinklar han på huvudet och handen och talar med homosexuell röst).
- Jo visserligen men jag tycker inte att d...
- AMEN VA FAN, skit i det då, skrek han och hoppade in i bilen igen.

Han stod i ytterligare tjugo minuter och spydde ut avgaser innan han gav upp, gick ur bilen, plockade ner det läckande oljefatet och började rulla det framför sig.

Han vände sig om efter ungefär femtio meter, räckte mig fingret och fortsatte sen bort i horisonten.

/Skogan

Skogan och alkoholen

Tro't eller ej, men trots den sedvanliga och närmast absurda mängden av stav- och grammatiska fel var Skogans förrförra inlägg faktiskt inte helt utan mikroskopiska spår av halvkorrekta påståenden. In fact it's quite true ladies & gentlemen, jag är ingen pretentiös wannabe vinkännare (dvs oduschad smygalkis) som vår käre vän Skogan, och det står jag för. Jag är visserligen inte den som "Så ska det låta"-nördigt avstår från lite prima alkohol vid valda tillfällen, men i jämförelse med vissa andra kan jag inte heller hävda att jag är någon drickare av rang. När jag får några år sedan dejtade en ryska och en finska (ja, samtidigt) var det verkligen förnedring varje helg. Och sen drack dom mer än mig också.

Nej men jag har helt enkelt aldrig sett charmen i att som Skogan dagen efter ett obscent fylleslag damma in två timmar försenad till ett viktigt jobbmöte, orakad, knullrufsig i håret, med en totalt felknäppt skjorta, milsbrett öppen gylf, en omänsklig svett- och vodkaodör, och försöka köra en fumlig och helt osammanhängade overheadpresentation av några anteckningar som han rev ner på en fuktig barservett som han hade i pannan när han vaknade 12 minuter tidigare. Kalla mig tråkig, men det är inte min definition av professionell. Att Skogan vid fler tillfällen än inte beter sig på det här sättet är dock föga förvånande, med tanke på att han redan i tidig ålder la gruden till en genomdestruktiv suparkultur.

Jag minns så väl när vi i fjärde klass satt och läste högt ur Päppelboken då Skogan, en halvtimme efter att lektionen hade börjat, plötsligt ryckte upp dörren till klassrummet och sen, med allas blickar på sig, väldigt långsamt och vingligt försökte ta sig till sin bänk, iförd kläder som klirrade högst betänkligt och på flera ställen hade vinflaskformade utbuktningar. Min högläsning avbröts sen ständigt av vinflaskor som öppnades, varpå alla återigen tittade på Skogan, som i ett försök att verka oskyldig kisade koncentrerat mot taket och kliade sig tankfullt i skrevet.

Fler exempel på Skogans alkisbeteende inkluderar när han tankad som ett ägg och endast iförd en ölhjälm (ja, endast) craschade den lokala nykterhetrörelsens årssmöte och försökte kränga "Here for the beer"-t-shirts till alla närvarande, eller när han asnitad kastade in en molotovcocktail genom rutan till Jehovas Vittne-familjen som bodde lite längre upp min gata, samtidigt som han, i falsett givetvis, skrek "See you in hell, Jehova boys!!", eller när han i förra veckan, i svettig panik över att han inte hade någon fulsprit hemma, försökte uppnå någon form av fjortisrus genom att sänka fem liter möglig (!) romrussinglass.
Oh man, that sure wasn't pretty.

/Forsen

Dansk eller inte dansk

Nämnde jag förresten att Forsen är halvdansk? JÄ FOER FÄN! GROEN TUBORG, VERGANG. Och ja, jag kommer att göra narr av honom för detta.

Danskar är idioter, eller vänta, idioter är inte rätt ord... danskar är... danskar är.... ROLIGA, roliga är ordet jag sökte. Forsen är också rolig, fast på ett annat sätt. Han är inte gammeldansk, pølse och springa in på fotbollsarenor-dansk utan mer smygdansk. Om man lyssnar noga på honom, vilket är svårt eftersom han är så...fruktansvärt...ointressant, så hör man att han ibland smyger in lite danska ord här och var.

- Skogan, kan skicka smöret är du snällt...tuborg?
-Va?
- Kan du vara snäll och skicka smöret frågade jag?
- Ja men mumlade något ohörbart efter det också?
- Nej
- Eh jo
- Eh nej...dansk folkeparti.
- Nu gjorde du det igen!
- Men lägg av FOER FAEN... eller jag menar för helvete.

Han tar gärna till danskan när han blir lite förbannad vilket är riktigt kul. Nåja, nog om det. Fler dansksrelaterade historier är att vänta.

Det där med supande

Det är intressant det här med hur Forsen beskriver sitt blygsamma drickande, eller toksupande, om ni så vill. "...satt i skinnsoffan med ett dyrt glas rött...", "...bad rubbish, och en konjak framför TV:n." och "...HB:n drack jag till och med efter jag hade tagit av mig byxorna."

Själv suckar man bara lite trött åt hur denna hycklare försöker framhäva sig själv som "cool" eller "häftigt". Jag har nämligen känt Forsen sen han var en liten knatte. En helt vanlig knatte med sidbena och rutig pullover som han minsann köpte själv brukade han hävda, även fast alla visste att hans mamma hade varit på överskottsbolaget och handlat kläder till kilopris. Ofta på gympan brukade vi sno hans rutiga pullover och tvinga honom till att gå med en svettluktande, knallgul tygväst som han plockade från gympasalen. På nåt sätt lyckades han alltid vända den in och ut.

Emellertid blev han äldre och växte ifrån bingokvällarna med mamma varje fredag, han tog sig i kragen, teströkte och sänkte sin första öl när han var fjorton. Vid femton års ålder började vi sakteliga testa på det här med riktigt hårdsprit, men sen tog det stopp. Det första riktiga exemplet på detta var när vi spetsade glöggen en jul med lite riktigt fin Finlandia. Jag drack, Roffe drack, Spättan drack, Olsson drack och Fimpen drack. Forsen däremot gjorde en spritgrimas av sällan skådat slag, dunkade handen upprepade gånger i prinskorvarna och tog sig för magen "IT BUUUUURNS, IT BUUUURNS" skrek han av någon anledning på engelska. Vi andra tittade lite oförstående på varandra, smuttade på glöggen och knaprade på en mandel samtidigt som vi ställde oss tveksamma till Forsen tidigare påstående om att "nu jävlar ska jag supa er under bordet".

Nåväl tiden gick och många fester förflöt. Fast än idag har jag aldrig sett Forsen dricka sprit utan kopiösa mängder lightläsk, osötad festis eller russinvatten i.

/Skogan

En dag i en politikers liv

Inte för att han någonsin kommer att komma i närheten av att förtjäna det, men jag tänkte ändå bemöta Skogans högst juvenila inlägg gällande mitt jobb. När Skogan äter sin platsburkslunch i sin lilla kontorskub tycker han att det är väldigt roande att raljera över att jag värvar medlemmar till mitt parti genom att spela pingis och ragga på välutrustade högstadietjejer.
Så är det självklart inte.
Jag spelar aldrig pingis. But the other part, oh yes, he he...
Nej men för att återgå till ämnet så tänkte jag nu ge en mer korrekt bild av mitt jobb, och gårdagen är ett väldigt illustrativt exempel.

Gårdagen började som vanligt med att alarmet ringde innan jag hade hunnit gå och lägga mig, och ute var det fortfarande mörkare än i en riktigt, riktigt, RIKTIGT mörk sibirisk kolgruva, där någon släckt lampan. Därefter blev det dusch, frukost, tio mobilsamtal och en extremt djuplodande omvärldsbevakning, innan det var dags för möte med den politiska nämnd jag sitter i, på ett hotell i stan. Sammanträdet hade beräknats hålla på till lunch, men "drog ut lite på tiden" (dvs att alla 60-plusare som sitter i nämnden inte kunde sluta babbla om saker som inte hade något som helst med ämnet att göra), och slutade istället kl 17. Mötets "höjdpunkt" var när nämndens ordförande helt omotiverat kallade solarium för "kärringagrill", skrattade alldeles för högt och burdust, och dunkade förvaltningschefen stenhårt i ryggen precis när han tog en klunk av sin fortfarande skållheta espresso ("PFFFFFTTTTT!!!!"). Politikerna i ordförandens lag skrattade förstås också alldeles för mycket med bakåtlutade huvuden, medan vi på andra sidan skruvade på oss, himlade med ögonen, och mumlade något om "korkade idiot" (ja, det var jag).

När detta fantastiska möte så var avslutat fick man slänga i sig en uttorkad leverpastejmacka med gurka som varit vissen sen april, och dundra iväg till nästa möte i 130 på fel sida av en 50-väg. Eftersom jag är en väldigt viktig person med extremt lite tid gjorde jag självklart en handbromsparkering utanför möteslokalen, och parkerade på bredden över två handikappsrutor. Det här var ett medlemsmöte med lokala förmågor i vårt ungdomsförbund, och rutinerad som jag är fick jag självklart styra upp det hela genom att rycka dagordningen ur handen på ordföranden, skriva om hela pappret med en alldeles för liten rosa krita, och sedan sänka halva smörgåstårtan och dricka upp den nya medlemmens glas med svagdricka. Klockan 20 avslutade jag sen mötet genom att slänga protokollet på golvet, och enbart erbjuda skjuts till den snyggaste tjejen, trots att hon hade gångavstånd hem, och att det inte gick några bussar hem för dom andra. Well to bad... FOR THEM. Morons.

Efter lite medlemshångel i bilen utan några känslor från min sida kom jag sen hem till 24 tons pappersarbete, som hade tagit mig hela natten om det inte vore för den turkosa pappersstrimlare som jag plockade upp på ICA Flundran förra veckan. Så istället blev det good riddance to bad rubbish, och en konjak framför TV:n. And that pretty much sums up yesterday.
Over and out.

Dikt och förbannad lögn

Forsen, utan att själv vara medveten om det, besannar ju med nedanstående inlägg precis allt jag har varnat er för. Pretentiös, skitsnackare och gylf är ord som jag allt som oftast får slänga mig med i mina försök att beskriva denna oseriösa "politiker", vars enda uppgift verkar bestå i att spela pingis med fjärdeklassare, äta absurda mängder vetelängder och sitta centralt i fikarummen på gymnasieskolor och stöta på storbystade artonåriga blondiner.

Ett ganska vanligt förekommande scenario brukar vara följande:

Klass 7A har precis avslutat dagens första lektion och ser fram emot en trevlig håltimme innan det är dags för träslöjd med CP-Ivar. När de kommer ner till sina skåp sitter det en kille, dubbelt så stor som alla andra, på en stol vid deras skåp med sina leriga kängor kaxigt uppslängda på bordet. Han är klädd i en stickad Wu-Tang-Klan mössa, en alldeles för tajt "fuck you, I'm thirteen" t-shirt och jeans med häng. För att smälta in har han varit tvungen att panikraka sig vilket ändå har resulterat i grova tofsar med skägg lite här och var. Han nickar åt samtliga som går förbi genom att lyfta hakan i luften och titta kaxigt på dem. Allas ögon tåras av ansträngningen att undvika hans blick.

Niklas (13) och hans kompis Jens (13) försvinner ner till pingisbordet för att delta i rundpingisen. Högljudda skrik och rop från en mansröst hörs redan i trappan på vägen ner. JAAAA!!!! TA DEN DIN LILLE SKIT!!!

Killen med Wu-Tang-Klan mössan knuffar de stackars sjundeklassarna framför sig och fetsmashar in bollarna för att vinna. AV MED TRÖJAN!! AV MED TRÖJAN, NU SKA DU NASSAS DIN LILLE JÄVEL, skriker han varpå han istället för att slå bollen i ryggen, vilket är sedligt, helt sonika kastar sitt stenhårda träracket i ryggen på den lille killen.

När ingen sen vill spela fortsätter han att ockupera pingisbordet genom att med en handfull bollar stå och smasha på alla som vågar sig in.

Han fortsätter sen bort mot matsalen där han, huvudet längre än alla andra, tränger sig först i kö för att roffa åt sig av pannkakorna eftersom "det är så jävla gott med pannkakor". Sen sätter han sig ner vid lite gymnasietjejer och försöker verka cool genom att fälla femteklassarna när de går förbi och efter detta skratta högt med alldeles för mycket pannkakor i munnen.

Hur han på något sätt kan legitimera detta för sina överordnade är för mig ett mysterium.

The true story ya'll

Efter Skogans inlägg igår, som närmast totalt saknade verklighetsförankring, ser jag ett uppenbart, för att inte säga alarmerande, behov av att beskriva hur det verkligen gick till när jag tvingades in i den smutsiga branschen även känd som Skogans blogg. Eftersom jag till vardags arbetar inom politik är visserligen fulspel allt annat än nytt för mig, men då brukar vi ju inte gå ut med det på bloggar, utan istället sprida det anonymt till olika kvällstidningars nätupplagor.

Anywho. Klockan var väl ungefär 3 på natten igår när Skogan ringde mig på mobilen för att berätta om sin "fantastiska" idé (att han ringde mig klockan 3 kan verka lite besynnerligt med tanke på att det var ungefär fyra timmar efter att han presenterade sin idé på bloggen, men det är inte det historien handlar om). Nattliga samtal från Skogan, samtal som allt som oftast saknar någon som helst poäng eller mening, är ganska vanligt förekommande, men den här gången var det i alla fall inte natten innan ett viktigt jobbmöte för mig, vilket han på något sätt alltid annars brukar pricka in. Nu var jag istället vaken och satt i skinnsoffan med ett dyrt glas rött och läste Dostojevskij, i en originalutgåva givetvis.
- Forsen! Forsen! Jag har en sån JÄÄÄVLA grym idé alltså, närmast flämtade han fram, alldeles för uppspelt.
- Jaha....? suckade jag, och tog lite mer vin för att försöka döda den mentala smärta som jag redan nu kände på mig att det här samtalet skulle framkalla.
- JA! Jag tänkte att du kunde gästskriva på min blogg, så JÄÄÄVLA gött det hade varit asså!!
- Va, din blogg? Jag trodde du skrotade den för typ tre år sedan efter det där fiaskot när du började skriva om danska småkakor eller vad det var?
- Nej, WHESKY!!
- Va? Du menar whisky?
- Nej nej, whesky, WHESKY!!
På något sätt kom nu Skogans saliv genom min telefon, som jag fick ta bort från örat en sekund.
- Okej, jag hör dig Skogan... Men varför i hela världen skulle jag vilja lägga ens en bråkdel av min extremt dyrbara tid på att skriva på din blo..
- Äh, dyrbar schmyrbar! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
- .... alltså, skulle det vara en motivering eller?
- Japp, då säger vi det!
Skogan "avslutade" nu samtalet genom att börja slå numret till en annan person.

Ja så gick det till och nu sitter jag här, ofrivlligt dömd att producera texter till Skogans blogg.
Oh the joy, the joy of it all. Suck...

/Forsen

The new beginning

Ett halvår senare tar han till orda. Lite starkare, lite snyggare och jävligt sugen på att skriva något riktigt, riktigt dumt.

Anledningen till mitt återtåg är inte så mycket att jag är sugen på att blogga, utan snarare att skydda min blogg. Det är nämligen så att jag i ett berusat tillstånd, eller ja, berusat är ett svagt ord, vad är ordet jag söker efter...? jo, fullständigt ninjapackad, skrev under ett papper där jag tillät en gammal "vän" till mig att få gästskriva i min blogg under en begränsad tidsperiod. Eftersom det inte råder några som helst tvivel i världen om att han kommer att snacka skit, glorifiera sig själv och äta gamla havrekakor och dricka osötad festis, så gäller det att jag är här och återfår balans till bloggen.

Säg inte att jag inte varnade er. Men ni kan vänta er inlägg från den mest pretentiösa skitsnackaren som har skådats.