Farsan på besök

En person som förtjänar ett helt eget blogginlägg är utan tvekan Skogans käre far, i vardagstal mer känd som farsan. Denna manligt lönnfeta 50-plusare med Stockholmsdialekt (trots att han kommer från den urskånska myllan) arbetar självklart som VD, på ett företag som tillverkar självlysande plåster. Vi snackar här om en self made man, som tagit sig hela vägen från företagets botten (dvs finnig praktikant som slarvade bort inrikesposten och åt upp hela wienerkransen på kvart i två-rasten) till toppen (dvs VD:n som spenderar halva dagen med att snacka V75 med polarna i mobilen, och halva dagen till att putsa svingen på den lokala niohålsbanan). Inga högskolestudier har behövts här inte, eller som han själv politiskt korrekt och uppmuntrande brukade formulera det när Skogan satt och pluggsvettades inför tentor: "Fan Skogan, akademiska poäng e för bögar och gays liksom".
Detta var en kort och kärnfull beskrivning av farsan, mannen som i lördags var och hälsade på Skogan och hans flickvän.

- Jaha Skogan, what's for dinner liksom? sa farsan när han klampade in i deras kliniskt nystädade lägenhet, utan att ta av sig sina slaskblöta lackskor (trots att det inte snöat en flinga så här långt i år).
Samtidigt slängde han en blöt, smutsig säck på soffan, där han skrivit "Chrissmes gifts till Skogan and what's-her-name" med en otydlig grön overheadpenna.
- Alltså klockan är tio, vi har precis ätit fruk...., fick Skogan fram innan farsan avbröt honom.
- Jevla nice.. schmpff.... chicken det här asså, smaskade han fram samtidigt som han tuggade på det kycklinglår som Skogans flickvän marinerat i 3 1/2 timme till kvällens middag.
Sen fläkte sig farsan ner i skinnsoffan, knäppte upp översta knappen i byxorna, och utan att märka det drog han ner urnan med stoftet till Skogans flickväns farmor, som stod på soffbordet.
- Aaaaaaaaah, that's great stuff, njöt farsan och slog på TV:n.
- Va fan Skogan, ere inte United-Porto i Premier idag?
- Alltså, Porto spelar i den portugiska ligan, därav namnet...
Farsan tittade på Skogan som om han var en idiot, innan han svarade med förställd röst:
- "Porto spelar i den portugiska ligan". Well, excuuuuuuuuuuse..... ME!!!!
- Va fan Skogan, du får säga till din girlfriend att damma lite bättre, HAHA, sa han sen, borstade av lite av stoftet från urnan som han fått på sin skjorta, och gav Skogans flickvän en stenhård klapp på rumpan. När hon tittade frågande på honom nickade han övertygande och gjorde en pussmun.
- Nej men time to hit the roads again asså, sa farsan sen och reste sig från soffan med mycket möda.
- Vi hörs av liksom. Du och jag också Skogan, HAHAHA, skrattade han burdust varpå Skogan och hans flickvän tittade oförstående på varandra.
Sen gled farsan iväg med en rivstart i sin vita Voyager som han dubbelparkerat på snedden över två handikapprutor.

/Forsen

Dagen innan

Upprinningen till den här resan var när jag klockan fyra på natten väcktes av att min telefon ringde. Jag vaknade med en grymtning efter säkert 114 signaler (fick jag höra av mina föräldrar, detta var nämligen på gymnasiet) och snubblade ur sängen i bara kallingarna och famlade i mörkret efter telefonen. Eftersom mörkret var totalt och jag inte hade någon möjlighet att se vad som fanns i rummet så trampade jag givetvis på en påse rostiga skruvar som jag strategiskt nog lagt mitt på golvet. Jag tog båda händerna om foten och skrek högt vilket även ledde till att jag tappade balansen och köttade in låret i hörnet av min 1800-talsbyrå i massivt ek. I fallet lyckades jag välta ner det 150 kg tunga älghuvudet som satt på väggen.

Ytterligare 57 signaler gick innan min hand greppade telefonen.

Jag drog in luft mellan tänderna som för att ge ljud åt min smärta.

- Sssshhh...ah...det är Skogan
- SKOGAN SKOGAN!! VI HAR FISKAT FLÄSK MED FLÄSTEN..VI HAR FISK...FETS...
Personen i andra änden av luren var uppenbart hysterisk.
- HELSINGBORGSFLÄSKEN..MED FESTEN!! Närmast skrek han av upphetsning.
- Lugn lugn..
- FEST MED HELSINGFORS!
- LUGN FÖR HELVETE, skrek jag till sist.
- Till att börja med... Vem ÄR det och vad fan vill du? Klockan är FYRA på natten!
- Det är Forsen! Du vet! Kommer du ihåg?
- Ja du var här för fem timmar sen, vad vill du? Har du köpt fläsk i Helsingborg eller vad snackar du om?
- Nej! Nej! Du vet Fläcken...
- Ja.
- Ja...jo...alltså, han har fixat fest i Helsingborg!!
- Jaha?
- Ja men asså... han har fixat så vi kan bo på Statshotellet!
- Du menar att han har bokat rum där? Hur fan ska vi ha råd med det?
- Nej han har nån jamaikansk syssling..
- Som äger hotellet?
- Va? Nej hans farbror äger det.
- Och den jamaikanska släktingen?
- Va?
- Du sa att han hade en jamaikansk släkting också?
- Nej det har jag aldrig sagt.
- Nej men skit samma! Var det allt du ville?
- Ja.
- Du kunde inte säga det imorgon?!
- Jo visst men...

Ja och så avslutades samtalet.

/Skogan

En morgon på Grand

När vi ändå pratar om mig, Skogan, Fläcken och Matte, är det självklart på sin plats att även berätta om vår blöta festkväll på den skånska västkusten för ett par år sedan. Eller snarare om morgonen efter. För Fläcken hade nämligen fixat så att vi kunde sova över på Grand Hotell, som tydligen ägdes av nån avlägsen jamaicansk släkting till honom.

På söndagsmorgonen satt hotellets rika societetsgäster och intog en angenäm frukost i matsalen. Det var kostymer och mustascher, plommonstop och monoklar, rysk kaviar, Financial Times, och klassisk musik i bakgrunden. Rikingarna njöt av sin stillsamma morgon helt enkelt.

Då hördes plötsligt ett dovt ljud, som allteftersom visade sig vara ”Killing in the name” med Rage Against the Machine. Konjakglasen började vibrera, och tillsammans med en omänsklig spritodör klev följande personer in i rummet: En orakad Matte, en Fläcken i bara boxershorts, en Skogan med en slips knuten runt huvudet, och undertecknad med bergsprängaren på axeln. En amerikansk fotboll passades också runt mellan oss, en fotboll som till slut hamnade i gåslevertryffeln när Fläcken, killen som inte ens kan stava till bollsinne, skulle kasta.

På väg fram till buffén tog Skogan en croissant ur handen på en bankdirektör, och Matte knuffade med all kraft Fläcken över ett bord där några asiatiska affärsmän i all stillhet försökte äta varsin tallrik cornflakes. I den här stilen fortsatte det, eftersom vi genom Fläckens släktskap var oantastliga.

Aaah, the memories.

/Forsen

Och så lite igenkänningshumor

Det är en närmast bisarr upplevelse, men de flesta av oss har tyvärr någon gång varit med om det. Nej, jag talar inte om vedervärdiga svenska midsommarlekar, utan om när totalt främmande människor börjar prata med en som om de vore ens bästa vän. Det här hände när jag, Skogan, Fläcken och Matte stod och väntade på taxin hem efter en festival i grannkommunen. Skogan talade högt och med alldeles för yviga gester om sina erövringar under kvällen (vilka i själva verket var ett totalt döfött ragg på en 15 år äldre brud, och en kille som försökte hångla upp honom i kön till garderoben), när en man i 40-årsåldern plötsligt materialiserades mitt ibland oss, och la armarna om Skogan och Fläcken.
- Ja! Ja! Det var ju precis som i Arboga, eller hur! I Arboga grabbar, HAHAHAHAHAHAHAHA!!! fyllde 40-åringen i Skogans historia, och tittade på oss alla som om vi skulle veta vad han snackade om.

Vi kastade frågande och i Fläckens fall nervösa blickar på varandra, men 40-åringen fortsatte:
- A-R-B-O-G-A! bokstaverade han och tittade på oss som om vi var idioter.
- Va faaan, var inte såna player haters nu, what's up with that liksom?!
- Asså.... vem fan är du och va snackar du? frågade jag.
- Ah c'mon man, don't be tripping on me dog! Va fan, säg till honom att skärpa sig nu Hinken! svarade 40-åringen med adress till Skogan.
- Alltså, jag heter D...
- Men va FAAAAN Hinken! avbröt 40-åringen Skogan och gav honom en stenhård lavett i nacken.
- Aj, va fan gör du??!! utbrast Skogan.
- Men sluta va en sån jävla vekling nu Hinken. FAAAN, du är ju alltid sån här! AAAH, JAG BLIR SÅ ARG!!!
40-åringen vinglande nu iväg, uppenbart upprörd, med armarna uppsträckta i luften, och muttrandes danska svordomar.
Eftersom vår taxi fortfarande inte hade kommit bestämde vi oss för att efter den här något udda upplevelsen gå in i det överraskande nattöppna ICA Laxen för att Fläcken skulle köpa lite skumbananer.

När vi stod inne i affären och Skogan och Matte tittade storögt i en polsk fisketidning, dök 40-åringen givetvis upp igen.
- HAHA, minns ni fiskeresan till Lützen gubbar, fy FAAAAN va fet den var!!! närmast spottade han fram.
- Asså, va vill du egentligen?! frågade Skogan, men valde att inte göra nån större grej av det eftersom han såg att jag och Fläcken var på väg mot kassan. Då knuffade sig 40-åringen före oss i kön och skrek åt kassörskan:
- TAR NI KORT ELLER??!!!
- Eh, ja........? fick den vettskrämda 17-åriga tjejen fram.
- VAR HAR DU KAMERAN DÅ??!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! gapskrattade 40-åringen och krönte sen sitt skämt med att knuffa Fläcken, som just hade plockat klart sin påse med skumbananer, rakt in i stället med lypsyl och uppladdningbara batterier: *KRRRRSSSSSCCHHHHHHH!!!!!!!!!!!!*
- Men va fan, nu får du ju ge dig!! sa jag och fick ta hjälp av Matte och Skogan för att lyfta upp 180 kg Fläcken.
- Okej, okej, it's like that alltså?! svarade 40-åringen.
- Fan gubbar, jag som trodde att vi hade nåt speciellt. Nåt speciellt........., sa han ödesmättat, kisade och pekade långsamt på oss alla. Sen hoppade han upp på en alldeles för liten rosa tjejcykel med korg, och cyklade vinglande iväg. Var femte sekund tittade han tillbaka galet på oss, för att slutligen välta rakt in i en koreans nattöppna fruktstånd.

/Forsen